hallå i stugan

Ja orkar inte blogga egentligen. Jag sitter här och gör en marknadsundersökning om folk som röker och snusar och om dom funderar på att sluta.
Jag själv snusar juh, Jag vet att det är svårt och som det är nu så behöver ja snus. Det är som de som få mig att orka upp varje morgon, orkar åka buss  varje dag. Men de hjälper mig inte mot saknaden i stan. Jag behöver nått starkare känns det som.
Just nu förstår ja varför det gick snett för ett ex när det tog slut mellan oss. Efter nästan två år så förstår ja. Jag förstår känslan att bli lämnad av den man älskar mest. Jag är inte helt lämnad, men ja kommer att bli. Men de där "ja vet itne" blir ett "Nej, det är över, på riktigt" Eller "Jag har hittat en annan"
Men ja hoppas verkligen itne att det bli så. jag vill ha ett "Jag älskar dig, jag vill spendera mitt liv med dig"
Jag är stressad, ja mår illa, jag skakar. Men de finns inge att göra åt det. Det är bara fortsätta så här tills ja få ett svar, tills allting har lagt sig.
Fast det borde de ha gjort nu. Efter precis en månad sen. Då tog mitt liv en paus.
Jag lever i mina drömmar. Då allting va som det var tidigare.
Då ja visste vars ja hade mina vänner och vilka som va dom och då ja hade Johan Forsell vid min sida.
Nu vet jag att jag har Lydia, jag vet att hon är min vän. men alla andra? Vars tog dom vägen?
Nu står ja här själv. Jag mot världen.